"Hello! I've come to serenade you. I can't play guitar. I can't play the accordion either, but I thought it'd be less obvious."
-Bernard Black

Monty Python - Pope and Michelangelo

Det var länge sedan jag skrattade såhär mycket:

I korthet.

Glad att "Il deserto dei Tartari" äntligen är slut?
Ja.

Sugen på att börja på nästa bok?
Nej.

Elementary, my dear Watson!

Dimma, dimma: jag älskar dimma!

En gång fick jag för mig att jag skulle tycka om Umberto Eco om jag bara försökte, så jag satte glatt igång med Drottning Loanas mystiska eld. Boken läste jag aldrig ut, men en detalj har dröjt sig kvar: huvudpersonen samlade på beskrivningar av dimma. Otroligt sympatiskt insåg jag när jag satt på Centralbiblioteket och tittade ut över Näckrosdammen (medan jag borde ha läst i Roma criminale).

Själv kommer jag inte på någon mer dimma jag läst om än den som dyker upp innan någon dementor i Harry Potter har vägarna förbi. Och så Londondimman i Sherlock Holmes.

...vet inte riktigt vad det säger om mig.

(För övrigt har ordet "dementor" en egen artikel på wikipedia.)

con i tempi che corrono...

Tänkte bara ge ifrån mig ett livstecken.

Jag lever.

Tack och hej.

Skrivkramp.

...

Det är fantastiskt vad man kan hitta på internet!

"I can see!!! No. I was wrong."

Kom nyss på mig själv med att tankspritt sätta in vänster lins i höger öga (ödesdigert om man inte har samma styrka på båda).

Hur var det nu igen blått lock -> vänster öga?

Och vad fan står "L" för?

...lins?

God morgon. Nu ska jag till jobbet...

Kvällens bekännelse

Jag måste erkänna att jag inte såg fram emot att börja plugga igen efter jul & nyår. Jag funderade allvarligt på att skolka från introduktionsmötet faktiskt, men just nu är jag rätt tacksam över att vara sysselsatt.

Man kan inte hata italienska. Inte ens om man måste slå upp något som känns som miljoner ord och aldrig lär sig känna igen congiuntivo imperfetto eller passato remoto.

American Gotham

En kompis tipsade mig om den här i förrgår. Alldeles underbar!