När jag åker till universitetet ser jag ofta en man som sitter på en av hållplatserna och väntar. Han sitter på samma bänk i samma ställning varje gång. Blickstilla.
Han ser precis ut som en korpulent, långhårig katt. Lite tilltufsad men städad. Hans skägg och massiva polisonger ger huvudet en klotrund form och blicken är misstänkt lik den man kan få av en perser; vaksam och beslutsam. En blick som inte missar någonting.
Jag frågar mig om han vet om det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag älskar människor som ser ut som katter eller andra djur. Jag har en kompis som ser lite ut som en räv. Det är fint det.
För övrigt ville jag säga, eftersom jag såg att du på bok.nu lagt in "var är Jane Eyre?" på din lista över böcker du tänker läsa, att det verkligen inte är en bok jag rekomenderar.
Skicka en kommentar