Den här veckan har jag läst ”En man utan samvete” (del två i serien om Tom Ripley) av Patricia Highsmith. Har förstått att hon har en respektingivande hängiven beundrarskara, men jag skulle inte gå så långt som till att säga att jag tillhör dem. Kvinnan var jäkligt bra på att skriva, men inget geni, så att säga.Jag uppfattar Tom Ripley som ganska intetsägande när han inte utger sig för att vara någon annan. Ett mycket snyggt drag (eftersom hans största talang är att imitera andra), men det leder tyvärr till att jag känner mig rätt oberörd av hur det ska gå för honom. Trots det försvinner inte spänningen inte helt och hållet. Mer än något annat känner man sig smått paranoid efter ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar