Fredag förmiddag.

Satt nyss och läste en blogg jag följer och insåg att jag ju faktiskt har en egen också...O.o

Har inte blivit så mycket skrivande på sista tiden. Inte för att det inte händer något eller för att jag skulle ha slutat tänka. Kommer bara in i perioder då tanken på att dela med mig av mina tankar aldrig slår mig.

*paus*

Om sanningen ska fram finns det bara två anledningar att jag skriver idag (och ingen av dem är speciellt bra):

1. Har inte släpat mig iväg och köpt Word till den här datorn och prövotiden är slut, så jag har ingen annan stans att skriva av mig.

2. Jag måste snart börja plugga på nästa tenta, men det är inte akut förrän om någon dag, så jag hittar på alla möjliga ursäkter att inte börja riktigt än.

*paus*

Katten gick just förbi utanför fönstret. Han fick syn på en fågel och jamade åt den precis som om den skulle ångra sig och komma inom räckhåll då. Verkar som en lovande taktik.

Hackern.

F*n va grymm jag är! Jag kom in på nätverket!!!

*stillsam lyckodans i läs-salen*

...fast det innebär i och för sig att jag inte har någon mer ursäkt att inte börja plugga...*suck*

Ny-klassicismen, romantiken & realismen, här kommer jag! ;)

Teknikens underbara(?) värld.

Har haft ovanligt mycket (trevliga) saker att göra de senaste veckorna. Men idag är jag jäkligt uttråkad för ingen mer än jag är ledig (få föreläsningar och få arbetstimmar den här månaden)!!! Tänkte fylla tomrummet med att ta mig till universitetsbiblioteket och kolla om jag kan få ordning på uppkopplingen. Har velat kolla om min dator kan tänkas sammarbeta med nätverket där sedan jag skaffade den (vilket borde vara några månader sedan nu).

Har hittills spenderat ungefär en timme med att förbereda mig... Jag är inget tekniskt geni, OK?! (Var är Philipp när man behöver honom?)

to be continued...

Konspirationsteorier light

Är inte radion egentligen bara ett stort j*vla forum för interna skämt?

The End.

Satt och pratade med en kompis på bussen, på väg hem från ett synnerligen upplivande café-besök, för några timmar sedan. Plötsligt kom en kopia av en viss britt och satte sig framför oss. Beredde mig på att våndas resten av kvällen efter att ha påminnts om detta väl förträngda förhållande, men istället kände jag...inget speciellt. Visst, han var lik honom och visst, det var fördjävligt på slutet, men...vadå? Tyvärr darling. Kan visserligen inte påstå att jag inte är arg längre, för det är jag, men det kanske är det här som menas med att "komma över" någon?

F*n vet.

Jag är mest förvånad över att jag inte ens känner för att döpa det här inlägget efter någon "jag-har-minsann-kommit-över-dej-och-egentligen-har-du-aldrig-betytt-någonting-för-mej" -låt. "Thanks for the memories, even though they weren't so great" t.ex. ("Thnks Fr Th Mmrs" - Fall Out Boy)

*rycker på axlarna*

Hursomhelst. Lite mindre seriösa (?) nyheter såhär på slutet:
Min gudfar (eller farbror om man så vill, men gudfar låter coolare) hade den goda smaken att bränna en skiva till mig igår. "Hats off to the Buskers" av The View. Aldrig hört talas om dem innan. Lyssnade i alla fall precis på skivan, och den var grymmt skön! Första intrycket: låter som en blandning av The Clash och Håkan Hellström med skotsk dialekt.

För övrigt har letar jag desperat efter något att läsa.

(Titel: My Chemical Romance)

Prolog

Hade föreställningen att (åtminstonne) mitt mitt första inlägg skulle vara hyffsat genomtänkt. (Hade t.o.m. tänkt ut en stilig titel med anknytning till en viss tillfällig (?) besatthet av en viss bok.)

Är tveksam till om det verkligen blir så.

I själva verket har jag fortfarande inte riiiiiktigt bestämt mig för om jag ska posta det här eller inte. Har fortfarande beslutsångest ang. hur lätt det ska vara att hitta mig här och (i egenskap av ngn jag känner) identifiera mig.

För några år sedan dök ordet "mobil-blottare" upp i mitt ordföråd. (d.v.s. en person som vrålar ut detaljer om sitt privatliv i mobilen, till synes helt ovetande om att det faktiskt inte bara är den i andra änden som hör.) Nu tycker jag att det börjar det bli dags att införa även "blogg-blottare". Det finns alldeles för många som skriver så detaljerat om sitt privatliv att det borde innebära social självmord om någon som nämns hittar bloggen. Ironiskt nog är det oftast just de (blogg-blottarna) som skriver upp namn, adress, mail, telefonnummer samt vilken tid på dygnet man lättast når dem och för säkerhets skull drar till med några bilder också.

Undrar om deras vänner har kort minne.

Jag vill hur som helst inte bli en av dem. Men risken att bli för intim känns på något sätt större på internet, så jag är inte helt säker på om jag är i farozonen att i något obevakat ögonblick av plötslig depression (eller något liknande) helt plötsligt löpa amok och börja skriva både det ena och det andra eller inte.

...så varför inte vara helt annonym? Kanske skriva på ett annat språk? Engelska? (Skulle kunna funka.) Italienska? (Kan inte tillräckligt.) Franska? (Glöm det! Hade förmdligen kunnat stoltsera med att göra världens kortaste inlägg Gång på gång. Eftersom det jag minns från franskan kan sammanfattas med "au printemps on ne sais jamais comments d'habiller" och det är sannolikt inte ens rättstavat.)

Hur som helst är det väll alltid någon j*vel som hittar en...så där sprack det.

Så det får väll bli en såndär halv-intim blogg.

Beklagar att det blev ett så lång inlägg om ingenting.

Nu ska jag se på en dokumentär om Kurt Cobain.

(Ps: Om någon vän av ordning där ute ville ta sig tid att rätta mitt patetiska försök till franska vore jag evigt tacksam.)