Prolog

Hade föreställningen att (åtminstonne) mitt mitt första inlägg skulle vara hyffsat genomtänkt. (Hade t.o.m. tänkt ut en stilig titel med anknytning till en viss tillfällig (?) besatthet av en viss bok.)

Är tveksam till om det verkligen blir så.

I själva verket har jag fortfarande inte riiiiiktigt bestämt mig för om jag ska posta det här eller inte. Har fortfarande beslutsångest ang. hur lätt det ska vara att hitta mig här och (i egenskap av ngn jag känner) identifiera mig.

För några år sedan dök ordet "mobil-blottare" upp i mitt ordföråd. (d.v.s. en person som vrålar ut detaljer om sitt privatliv i mobilen, till synes helt ovetande om att det faktiskt inte bara är den i andra änden som hör.) Nu tycker jag att det börjar det bli dags att införa även "blogg-blottare". Det finns alldeles för många som skriver så detaljerat om sitt privatliv att det borde innebära social självmord om någon som nämns hittar bloggen. Ironiskt nog är det oftast just de (blogg-blottarna) som skriver upp namn, adress, mail, telefonnummer samt vilken tid på dygnet man lättast når dem och för säkerhets skull drar till med några bilder också.

Undrar om deras vänner har kort minne.

Jag vill hur som helst inte bli en av dem. Men risken att bli för intim känns på något sätt större på internet, så jag är inte helt säker på om jag är i farozonen att i något obevakat ögonblick av plötslig depression (eller något liknande) helt plötsligt löpa amok och börja skriva både det ena och det andra eller inte.

...så varför inte vara helt annonym? Kanske skriva på ett annat språk? Engelska? (Skulle kunna funka.) Italienska? (Kan inte tillräckligt.) Franska? (Glöm det! Hade förmdligen kunnat stoltsera med att göra världens kortaste inlägg Gång på gång. Eftersom det jag minns från franskan kan sammanfattas med "au printemps on ne sais jamais comments d'habiller" och det är sannolikt inte ens rättstavat.)

Hur som helst är det väll alltid någon j*vel som hittar en...så där sprack det.

Så det får väll bli en såndär halv-intim blogg.

Beklagar att det blev ett så lång inlägg om ingenting.

Nu ska jag se på en dokumentär om Kurt Cobain.

(Ps: Om någon vän av ordning där ute ville ta sig tid att rätta mitt patetiska försök till franska vore jag evigt tacksam.)