Satt och pratade med en kompis på bussen, på väg hem från ett synnerligen upplivande café-besök, för några timmar sedan. Plötsligt kom en kopia av en viss britt och satte sig framför oss. Beredde mig på att våndas resten av kvällen efter att ha påminnts om detta väl förträngda förhållande, men istället kände jag...inget speciellt. Visst, han var lik honom och visst, det var fördjävligt på slutet, men...vadå? Tyvärr darling. Kan visserligen inte påstå att jag inte är arg längre, för det är jag, men det kanske är det här som menas med att "komma över" någon?
F*n vet.
Jag är mest förvånad över att jag inte ens känner för att döpa det här inlägget efter någon "jag-har-minsann-kommit-över-dej-och-egentligen-har-du-aldrig-betytt-någonting-för-mej" -låt. "Thanks for the memories, even though they weren't so great" t.ex. ("Thnks Fr Th Mmrs" - Fall Out Boy)
*rycker på axlarna*
Hursomhelst. Lite mindre seriösa (?) nyheter såhär på slutet:
Min gudfar (eller farbror om man så vill, men gudfar låter coolare) hade den goda smaken att bränna en skiva till mig igår. "Hats off to the Buskers" av The View. Aldrig hört talas om dem innan. Lyssnade i alla fall precis på skivan, och den var grymmt skön! Första intrycket: låter som en blandning av The Clash och Håkan Hellström med skotsk dialekt.
För övrigt har letar jag desperat efter något att läsa.
(Titel: My Chemical Romance)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar