Nobelpriset i litteratur 2008

Självklart vill även jag vara delaktig i debatten kring Nobelpriset i litteratur. I år tror jag starkt på den här kandidaten:



"Black Books" (säsong 3): "Elephants and Hens"

Julius Caesar

Igår kväll var jag på Göteborgsoperan med mamma och såg på deras uppsättning av Händels Julius Caesar. Var inställd på en lång kväll eftersom tempot i allmänhet inte brukar vara speciellt högt men framför allt p.g.a. att föreställningen beräknades till 3h och 40 min... MEN! Så blev det inte! Första akten (av tre) var något seg innan man han komma in i tempot/handlingen, men resten av kvällen var underbar! Musiken kändes lättlyssnat som ett filmsoundtrack (på ett bra sätt) och sångarna var väldigt behagliga att lyssna på, tonarten till trots. Dessutom var scenografin fantastisk med en rörlig pyramid som delades i fyra och möjliggjorde stora förändringar från scen till scen. Måste också tillägga att blandningen antiken, barocken och nutid, som i förväg lät hysterisk, var jäkligt snyggt gjord (även för någon som är så petig som jag när det gäller sånt). Dock tyckte jag synd om William Towers/Julius Caesar som i vissa scener tvingades ha en peruk som närmast liknade ett halvt får på huvudet...(och varför släpade de in en brun plastkrokodil med tillhörande terrarium?)

Föreställningen sänds live i P2 4 oktober för den som är nyfiken. Går dessutom att lyssna på väl valda delar på hemsidan.

Yrvaket.

Säljutbildning igår då alltså. Jaha.

*paus*

Är mkt kluven till det hela.

blaha blaha

Så var det några veckor sen sist igen. Har haft en del för mig, dock inte så mycket variation. Har börjat plugga igen men hinner liksom aldrig ta tag i de där uppgifterna som man borde jobba parallellt med för att inte behöva låsas in på vinden med endast kursböckerna som sällskap veckan innan tentan. Mycket synd, speciellt med tanke på att jag inte har något emot att plugga just nu. Min hjärna har saknat det.

En av anldeningarna till det uteblivna sono-una-brava-studentessa-pluggandet är att jag (i ett obetänksamt ögonblick) skrivit upp mej på att jobba många helger... Sådär nästan exakt alla helger utom en den här månaden faktiskt. (Bra gjort!) Imorgon blir det dock kurs istället. Ingen aning vad den går ut på riktigt. Säljteknik? Kommer det att funka? Vi får väll se.

...och bara för att bevisa att jag har ett liv utanför alla måsten känner jag mig manad att påpeka att det blev Butterfly Kiss på Stadsteatern i tisdags och Julius Caesar på Operan i helgen. Sådetså.

Har för övrigt sedan en tid tillbaka saknat något riktigt bra i min iPod...tips?

Rinnande näsa och månadens tegelsten

Vaknade vrålförkyld imorse och fick hoppa över att jobba idag. Blev alltså ledig en dag tidigare än planerat men får i gengäld spendera de återstående två med rinnande näsa och stel nacke. Inte direkt vad jag hade tänkt mig.

Hade svårt att koncentrera mig på något mer krävande än tv:n i förmiddags men har i alla fall fått tillbaka koncentrationsförmågan tillräckligt för att läsa nu. Slutade endast för att det nyss blev för kallt för att sitta kvar på altanen. Just nu läser jag "Stunder av frihet", den "korta" varianten på Virginia Woolfs dagböcker från 1915 fram till sin död. Jag brukar min vana trogen undvika allt vad biografier och memoarer heter och räckte inte det borde det ha varit tillräckligt avskräckande att dagböckerna skrevs som underlag för hennes memoarer (som aldrig blev skrivna). Bokjäveln är alltså ganska skissartad, även om man tack och lov har kompletterat den med förklaringar här och där.

Det känns underligt att läsa i dagboksform men trots att det ibland känns som om den upprepar sig p.g.a. formen (ett kapitel på ca 20 sidor per år indelat i stycken efter dag) blir den alltid intressant igen. Mrs Woolf fascinerar mig, kanske mest för att jag tycker om att läsa om vardagliga företeelser som bakgrund till något viktigare (hon skriver hittills nästan ingenting under sina sjukdomsperioder).

De tre dummaste misstagen osäkra personer gör och hur man undviker dem

Idag ska jag berätta om de tre potentiellt mest meningslösa böckerna som finns i bokhandeln just nu. Jag menar, det finns böcker och det finns böcker. Titlarna nedan verkar tillsammans tilltala en mängd människor (män, kvinnor respektive studenter) vilket skrämmer mig. Vill dock understryka att jag inte har läst någon av böckerna i fråga. Jag avskyr egentligen när folk uttalar sig om sånt som de inte har koll på, men i det här fallet är jag villig att (för mänsklighetens fortlevnad) göra ett undantag:

"Spelet" - Neil Strauss
Undertiteln säger allt: "en inträngande analys av raggningsexperternas hemliga sällskap". Tro mig, om du inte ens kan tala tillräckligt högt för att butiksbiträdet ska kunna höra vad du säger kommer inte den här boken göra dig till någon Don Juan. Eller Casanova. Eller Hugh Hefner.

"The Secret: hemligheten" - Rhonda Byrne
På Adlibris kan man läsa att:
"Fragment av den stora hemligheten har funnits tillgänglig i många berättartraditioner, i litteraturen, inom religionen och filosofier i århundraden. Nu finns för första gången alla pusselbitar samlade i en bok som kan vara livsavgörande för den som tar in budskapet. [...] Budskapet handlar om att återupptäcka den dolda, outnyttjade kraften i sitt inre och den vetskapen för med sig glädje på alla områden i ens liv."
...för övrigt ser bokens officiella hemsida ut att tillhöra Joe Labero.

"MVG i allt - Hemligheterna med att få högsta betyg i skolan" - Raman Mehrzad
Ärligt talat...läs kurslitteraturen istället! Vad för dig att tro att du slipper det bara du tar dig igenom det här häftet om studieteknik?

Snälla, låt mig slippa sälja fler av dem!

Back to black

Mitt hår är rufsigt, mitt knä gör ont, fötterna ömmar och jag snöt mig just grått. Jag har tillbringat fyra dagar i London - meravigliosa!

Resan blev precis så bra som jag hade hoppats på. Några hinder stötte vi på, men inget som stör helhetsbilden; att London är och förblir perfekt!

Vi har varit turister mest hela tiden, utom när försökte inta en världsvan pose drickandes dagens kaffe på Starbucks (inte så brittiskt kanske...). Vi har fått intryck så det räcker för flera veckor framöver och ändå känns det som om det finns miljoner saker kvar att se. Någonstans mellan alla museer, dubbeldäckare & marknader lyckades vi klämma in Josefin, tack och lov! Det var jäkligt kul att ses samt underbart skönt att ha någon att guida en till afternoon tea efter busskrångel och andra strapatser! Även Tom hanns med och tack vare honom fick vi se pubbar och stadsdelar vi inte hade kommit till annars. Allihop värda var sitt inlägg, likaså Camden Markets och vår hotelltelefon.

Inser att jag skulle kunna fortsätta skriva resten av dagen, så jag sätter punkt här.

Svammel en måndagkväll.

Jag loggde just in på min msn för fösta gången på år och dag och insåg att jag känner igen ungefär hälften av kontakterna i listan. Jag känner mig gammal. (Vilket inte nödvändigtvis behöver var enbart negativt kom vi på idag, ätandes frukost på Condeco. Tror jag sparar världen en längre utläggning i ämnet.)

Annars...London! Snart! Två arbetsdagar kvar bara...and we're off! Pendlar mellan känslan av att kunna guideboken utantill och trotal anarki. Det här blir bra.

(Är det väldigt uppenbart att jag inte har något vettigt alls att säga ikväll?)

Mitt nya motto:

"FRÅGAN ÄR INTE OM JAG KOMMER ATT TROLLA BORT KANINEN ELLER INTE; FRÅGAN ÄR HUR LÅNG TID DET KOMMER ATT TA!!!"

-- Carl-Einar Häckner

London Calling

Torsdag nästa vecka är det dags! London it is.